nyårslöften! (som ska fullföljas)


ljudknullande och lite bilder

Godmorgon. Klockan är lite över ett här på Filippinerna, och jag tar för givet att ni inte stigit upp ännu när jag skriver detta inlägget. Eftersom det var lite för lite bilder så lägger jag upp ett litet kollage nu. Om ni undrar vad som hänt på sista tiden så har jag varit i Mall Of Asia. Om jag kunde sälja min själ till djävulen för att få bo där och därmed kamma åt allt jag ville... Jag skulle inte blinka. Har jag varit med om något missöde på sista tiden då? Ja, en massa. Däribland att jag klev i min kusins spya och att jag kunde somnat i bilen påväg hem från Manila istället för att bli åksjuk, men nej... Lady Gaga ljudknullade bilen så det fanns ingen möjlighet.


-

De senaste dagarna har uppdateringen varit lite si-sådär, men det har ju faktiskt varit jul. Så istället för att skriva ett fett jävla inlägg så tänkte jag att jag istället kunde skriva upp lite feta punkter istället, för att sammanfatta mina senaste dagar här på Filippinerna.



• Att människor jag inte känner hälsar och släktingar jag inte kommer ihåg ger mig presenter och pengar. Det är absolut inget jag har något emot, tvärtom. Angående present delen... Hit me with your best shot!

• När vi körde hem från släktträffen hos mammas mormor så gick en pojke fram till vår bil, dåligt klädd... och ville sälja någon kokos-sak till oss. Jag har alltid varit medveten om situationen här på Filippinerna när jag var yngre, men nu träffar verkligheten mig mycket hårdare. Att en pojke på kanske elva år ska behöva gå runt i den 35 grader varma solen och bara får sina förslag till försäljning avslagna är sorgligt. Äckligt nog kommer jag låta som miss universum nu, men jag vill bara ta hem dem och rå om dem, hjälpa dem. Vilka offer vi är inför slumpen av vilken familj vi föds i, det är otroligt. Nästa gång vi kör förbi mannen som brukar sitta vid vägen, han som inte kan gå, med den blå hjälmen för att han inte ska få pengar i huvudet av de förbi passerande som kastar pengar till honom genom bilrutorna så ska jag nog kasta honom en sedel. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Cliché!

• På vägen hem från släktträffen satt vi sex personer och en tupp i bilen. Någon gång ska bli den första, eller hur?

• Tanken om att mitt huvud skulle explodera av tankar och teorier om jag inte hade bloggen att skriva i slog mig, och den är ganska sannolik.

Nu ska jag till SM, med ate Kris, ate Glamyrs och Marion så det är dags att fixa till sig. Ha det bra nu.

 



byebye

Nu ska jag iväg och träffa släktngar hemma hos mammas farmor och farfar. Få lite julklappar och ja... Mysa lite. Vi hörs senare!

ett inlägg utan ironi, förlåt

God jul, på alla er varelser som är vakna så här dags på julafton hemma i Sverige. Här på Filippinerna firar vi inte julafton förrän imorgon, under Juldagen alltså och det fungerar alldeles utmärkt. Här är klockan strax över ett, och vi har redan hunnit åka till SM (köpcentret) och handlat mat, Alfapet (hooray!) och ett par böcker.

I alla fall så är det jul, den högtiden jag älskar mest. Frågar någon mig om den är överskattad, då svarar jag nej. Jag kan förstå att somliga anser att det blir för mycket krims-krams och det ena med det tredje, men jag är förälskad i det. Värmen, glädjen och allt. Hos vissa kanske inte den där känslan finns eller är det så att de har dåliga erfarenheter av högtiden, och då har jag förståelse för att man inte uppskattar julen på samma vis... Därför tycker jag rätt synd om dem också. Att julen skulle vara onödig och handlar om en religion som man kanske inte förhåller sig till och har vissa inslag av vår gamla asatro i Sverige, det ger jag fullständigt fan i. Numera firar de flesta inte jul pga några religiösa skäl, utan för att det är en tradition och ett sätt att umgås med sin familj på. När det väl kommer till kritan så tror jag att folk som säger att de skulle kunna tänka sig att hoppa över julen faktiskt skulle skruva på sig lite och kanske tänka om. Allt blir vad man gör det till anser jag.

Människorna här på Filippinerna måste jag säga är beundransvärda. Trots att så många är så fattiga och egentligen har så mycket att oroa sig över, så har de ändå livslusten kvar. De ler, skrattar och gör det bästa med var det har ändå, och att kunna hålla en positiv sida uppe under så svåra omständigheter är verkligen imponerande. Att se hur dessa människor jobbar och sliter arslet av sig, hur svårt de har det... Det är inte klokt. Kanske bör man uppskatta sitt liv lite mer än vad man vanligtvis, för jag vet... Det här är en äckligt vanlig cliché, men det finns människor som skulle gå över lik för att ha möjligheten till just din livssituation.


skit i toan och bert karlsson i bikini, riktigt?

Så som många andra älskar jag att få mig att framstå som fantastisk. Men nu tänkte jag vara lite ärlig och inte sticka huvudet i sanden, och istället erkänna att jag har problem med jet-lag. Igår sov jag från 13.00 till 16.00 vilket påverkade min nattsömn. Så nu sitter jag här klockan 06.45, vaken sen klockan 03.00...

I varje fall så har vistelsen börjar lite svajigt. Efter att skitit stopp så att toaletten svämmade över (en typisk grej som bara jag skulle nämna) och förmodligen klivit i tuppskit utan att ha lagt märke till det, förstod jag att tiden här bara kunde bli bättre. Så det är väl något positivt? Eller hur? ELLER HUR? Om några timmar ska vi åka och bada, i pool. Personligen är jag inget fan av klor, men ey... Vatten är vatten eller hur? Smutsigt, rent, svart eller vitt, det är precis lika mycket värt.

Ingen bild i detta inlägget heller. Det beror på att jag är inne på mormor och morfars dator... Och att ta ett kort med webcamen just nu kommer inte på fråga. Jag kommer troligtvis ge er en börda för livet. Kanske inte då... Men jag ser ungefär lika hemsk ut som Bert Karlsson gör i en tanga-bikini. Okej då, kanske skulle jag lagt ut en bild på mig själv istället för att få er att föreställa er den där ganska hemska bilden.

Hälsningar,
Mia


i ett sista kapitel, som jag har förälskat mig i

Första riktiga uppdateringen från Filippinerna, då jag också skriver inlägget under tiden. Det är jätte trevligt att vara här, träffa mina släktingar på mammas sida, den kommande shoppingen, värmen, bläckfiskringarna från Philita's, människorna och så vidare, listan kan bli lång. Det enda som skulle kunna vara ett minus är att folk kollar en del. Även om jag ser väldigt filippinsk ut så skiljer jag mig mycket från dem till utseendet, det ser jag själv... och det gör också dem. Det är inte några elaka blickar eller så, tvärtom, folk ler osv. Men när man inte är van vid den uppmärksamheten och också har svårt för att möta blickar, tja... Då blir det lite komplicerat och jag ägnar tiden till att se på mina defekta fötter. Jag skulle nog inte säga att alla tittar eller att det är såhär över hela Filippinerna, men just här i vårt kvarter så är det på detta viset pga det inte finns så många turister.

Just nu sitter jag och lyssnar på Melissa Horn på Spotify. Varje låt är som en känsloexplosion. Okej, det lät ju lite lagom jävla sjukt. Men varje låt är vacker och genuin. Jag förstår inte att jag upptäckt henne förrän nu... Det är ju som att först nu förstå att människor som deltar i reality-shower är mentalt labila, lite sent kanske.

Besökte även shoppingcentret SM idag, som bara ligger över floden här (som förresten är har en radie på flera km). Jag lovar er, det är ta mig fan livsfarligt att gå in där! Alla skor... Alla kläder... Alla väskor... Jag återvänder nog imorgon, och då ska jag nog ta med mig lite saker hem. Det enda som skulle kunna gå dåligt är väl att jag skulle göra av med alla pengar vi har för att köpa kläder (kanske t o m sälja macen, sannolikt) eller att jag gör en Winona-Ryder och shoplifting blir min nya hobby. Vi får se... Nu är klockan halv elva här, så nu ska jag hitta på något annat.

Ha det feting jävla gött nu,
Mia


Mia as Tom Hanks in The Terminal

Allo där. Just nu sitter jag på flygplatsen i Singapore, innan jag säger något annat skulle jag kunna lägga till att det är en jävligt fin flygplats. Just nu har jag inget internet så jag sitter och skriver detta inlägget på word för att sedan publicera det. Visst finns det internet, men det kostar lite kosing… Så det hoppar vi över.

Jag kanske borde tala om hur resan har gått? Jo, den har gått bra… Men med en förbannat seg start då planet till Köpenhamn från Landvetter blev försenat två jävla gånger. Efter att man nått Köpenhamn 3 timmar senare än väntat, då stod en flygresa på 12 timmar till Singapore på tur. Jag vet… Ni tänker, fan vad jobbigt att sitta still så länge. Fel, så jävla fel. Det jobbigaste av allt var att vi reste med en massa jävla danskar. Jag har ingen aning om det var flera familjer, men det verkade inte så med tanke på att det fanns två föräldrar… Jävligt många barn, förmodligen var kvinnan latex allergiker eller någonting. Jobbiga barn som dessutom pratade danska, jag hatar danska! Precis innan vi skulle landa så försökte jag tänka på allt från lilla sjöjungfrun till zombie invasioner bara för att hålla mig upptagen. Men nej, sen började någon dansk prata och då spydde jag… Uppenbarligen är åksjuka och danska ingen bra kombination, så pröva aldrig på det.

Att det finns många fula språk i världen, det är jag medveten om. Men danska… Det tar fan priset, det är fulare än skånska (som ja, är ett språk!), finska och tyska. När personalen i Köpenhamn försökte tala med en… Ja, jag förstod nog lika lite som Thåström gjorde under sina ”bästa” dagar. Tillbaka till the storytelling, planet till Filippinerna går om ungefär två timmar nu. Prima! Jetlaget har jag inte haft några som helst problem med, klockan är 03.04 i Sverige nu när jag skriver detta inlägget, och jag är pigg som en nötskrika/nötkärna.

Mina ytliga utåtsvävande planer har nu vandrat till att göra en Linda Rosing… En läppförstoring! Okej, det var ett skämt. Att det ska se ut som om man har en inflammerad ringmuskel (muskeln som vanligtvis sitter i ditt rövhål) i ansiktet är inget jag precis strävar efter. Ibland är smaken som baken helt enkelt… Det enda jag funderade över var att permanenta mitt hår, jag skulle gärna se ut som en svart pudel. Schäfrar är också fina… Men att ”go-Britney-Spears” (ni kommer väl ihåg-07 eller när det var?) på mitt huvud är inget som händer inom den närmaste framtiden.

Detta inlägg publiceras snarast. Ha det så bra nu.
Halvhjärtade hälsningar,
Mia

 

 


JULBOMB

Hej allesammans. Vanligtvis börjar jag mina inlägg med att flika in någon förolämpning, något sarkastiskt eller ironiskt om saker jag oftast tycker illa om. Men att säga något ont om julen, det har jag inte stake till. För julen är alla bra saker på en gång, dvs. frosseri, girighet, Disney, släkten, skratt och framförallt stämningen. Julafton är fan så mycket bättre än ens födelsedag, då jag faktiskt tycker att födelsedagar är lite överskattade... Ett år närmare döden, grattis?

I alla fall så hade vi julavslutning i skolan. Precis innan vi skulle sjunga med kören så fick jag mina betyg, jag blev sur. Kollade efteråt på korten som Matilda tagit åt mig, jag kunde inte sett surare ut om så någon kört upp tomtebloss i arslet på mig. Här får ni en fet jävla julbomb med bilder vare sig ni gillar det eller inte, och även en julhälsning.




"thus conscience does make cowards of us all."

Hej där. Än en gång sker det oförklarliga, att jag uppdaterar. Kan ni tänka er att den värsta sortens blogg maniac (förutom den sorten som trycker upp brösten mot camen i sina videobloggar) har blivit såhär dålig på att uppdatera? Men kikar man på mina betyg, då ser man solklara resultat, till det bättre alltså.

Som en avrundning av terminen så fick vi se på två filmer under dagen utan lektioner. När man tänker efter är det ju rätt äckligt hur dålig fantasi vuxna människor som jobbar inom skola och omsorg har. För varje år är det samma sak, film. Självklart är det uppskattat inom vissa kretser och elever på min skola, från min sida är det lite halvhjärtat måste jag säga. På morgonen såg vi på Hamlet. Hur i helvete kan man välja Hamlet före Troja? tänker ni. Ja, hur i helvete tänker man då? Jag vet faktiskt inte... Uppenbarligen tycker jag bättre om rattfyllerister som hatar homosexuella (Mel Gibson) än överskattade skådespelare (Brad Pitt), inte särskilt logiskt. I varje fall trodde jag att jag skulle kunna vara tillräckligt djup för att orka med Hamlet och Mel Gibson, men nej. När varje replik är en hel jävla vers... Då önskar man bara att något skjutit William Shakespear så att ett tjugotal skolbarn i en 9:a i Småland sluppit höra detta eviga tjat, incesten och det ena med det tredje.

Baksmällan har jag konstigt nog inte sett förrens idag, men den var okej. Hade jag varit hemma hade jag nog skrattat så att jag gjort ner mig i brallan, men i dubbel-klassrummet finns bara tre utgångar varav en leder till ett grupprum, dead-end. Med andra ord så avstod jag, men den var rolig... och dessutom väldigt originell. Jag menar, hur många filmer har involverat ett giftermål med en strippa by accident? Många? Jaha... Kanske var den inte så originell, men den var väl lite som mellanmjölk, den passar både till kanelbullar och tomat inlagd sill.



Hamlet gets the axe!



life is but a train full of candy

När uttråkningen har blivit maximal, då ser man på Halv åtta hos mig och faktiskt funderar seriöst över att plugga på franska glosorna. Om jag någonsin säger att jag gör detta en torsdag kväll, då vet ni att jag har så tråkigt så att jag nästan trillar av pinnen.

Skolan är betydligt lugnare nu, det faktum att de satt alla betyg till julavslutningen idag kan vara en orsak. Jag vet lite hur jag ligger till, men nöjd skulle jag inte säga att jag är. Men nästa fredag smäller det. I varje fall, från en sak till en annan. Jag är nog inte ensam om att bli irriterad på människor som leker dumma, ni vet... Människor som man inte vet om de faktiskt leker dumma eller sinnessvaga dvs. efterblivna. När människor inte kan få uppmärksamhet på något annat sätt, ja... Då spelar de dumma i huvudet. Men om det faktiskt är så att de är mentalt svaga, ja... Då föreslår jag att man flyttar dem till ett färgglatt rum där de kan dregla och bygga lego med de andra små barnen. Ni vet självfallet inte vad jag pratar om... Men får ni aldrig känslan att ni vill go-Fritzl-on-their-ass(om man räknar bort allt barnafödande och våldtäkterna)? Inte? Glömt att jag nämnde det.

De föregångna dagarna har kantats av schack på datorn och att se på Paradise Hotel, jag försökte balansera det så gott det gick. Men... Idiotin vägde över. Bloggningen tar inte fart på riktigt allvar ännu, någon som vet om det finns Canon EOS Utility för Mac OS X 10.6? Skulle verkligen behöva det. Ha det bra, för ska plåga sönder mina hjärnceller med Mammas pojkar.


inget jävla "allt bra?" nu, läs istället för fan eller skit i det

Jag vet mycket väl att den här låten inte är speciellt ny, men jag har tänkt att ta upp den på bloggen under en lång tid. Antigen träffar låtar mig lika hårt som en buss i 120 km/h eller så ägnar jag lika mycket tankeverksamhet åt dem som jag gör åt mina dammråttor under sängen. Men i varje fall så har Hero Of War med Rise Against en riktigt inverkan på mig. Jag läste lite kommentarer på youtube om låten innan jag lyssnade på låten, många av kommentarerna kom från amerikanska rednex som ansåg att det var en hyllning till USA och den amerikanska flottan. Självfallet kan jag inte säga att det är fel, men har man den uppfattningen efter att ha läst texten en gång... Då kan inte någon hjärnkirurg i världen rädda dig.

He said, 
"Son, Have you seen the world?
Well, what would you say If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid"
I said, "That sounds pretty good"

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

He said,
"Son, have you seen the world"?
"Well what would you say, if I said that you could?"

Jag har numera fått mig en uppfattning utav låten. Personligen tror jag att den handlar om en person som ska ut i kriget och gör det för kärleken till sitt land och även äran, men det är värre än vad han trodde. Under tiden i kriget utsätts han för moralisk prövning och kommer tillbaka som en annan man. Jag tror att den sista refrängen är det som sätter en knorr på det hela, för helt plötsligt blir det kritiskt i refrängen också och inte endast i verserna. I den sista refrängen står det även att han tog hem den där flaggan, dvs. den vita flaggan som tillhörde kvinnan han sköt ihjäl och då inser han nog att krig är fel. Någonstans på vägen förlorade han nog tron på sitt land och den vita flaggan höll han varmast om hjärtat, vilket tror jag är någon form av metafor för att krig är fel.

Att detta är en låt för att ära den amerikanska flottan och förespråka krig, det måste jag nästan insistera på att det inte är. Men detta är nog numera en av mina absoluta favorit låtar då den är så otroligt genuin och stark. Så nu tycker jag att ni kan lyssna på den och berätta vad ni tror är budskapet eller om vad den handlar om.



På denna länken kan ni se videon: http://www.youtube.com/watch?v=-DZl_1RCmDE


sorg, forts.

Äntligen har jag lite tid över och något att blogga om. Eller... stryk det första, tid över har jag inte med tanke på att jag ska skriva klart en labbrapport, plugga på franska glosor och plugga till musik provet. Men vem bryr sig? Vem i helvete behöver utbildning ändå?

I varje fall så har jag fått dille över That 70's Show., mer nu på senaste tiden efter som jag har verbet-och-prepositionen-som-inte-får-nämnas lite av serien till datorn. Efter att nästan ha lipat efter det sista avsnittet sökte jag på That 70's Show på discshop.se. Farligt, farligt, farligt! Där hittade jag en box med alla säsonger. "Yes, jag har råd! Ingen fara på taket!" tänker jag, imbecill. Det lilla problemet är att jag inte får köpa den. Okej, jag måste ge mina föräldrar lite cred... Jag vet att jag kastar pengar runt om mig som om jag skulle gjort ifall jag hade haft en hink med grus, 50 scouter uppradade med ögonen vid öppna. Snacka om ett seriöst fall av pink-eye.
Jag vet inte riktigt vad det är med den serien som fått mig att fastna, som om Thåström skulle gå igenom ett kapitalist-nät. Men på något sätt är den så-mig(fjortis-bloggar alert!). Den är dryg, lika ihålig som Victoria
Silverstedts kranium är och helt fantastisk, som jag.
Så nu föreslår jag att ni planerar vad ni ska köpa till mig i julklapp, och utgår ifrån den här listan;
• That 70's Show, den kompletta boxen - duh!
• Idol-Eddie - han behöver inte vara inslagen. Eller kan han hoppa ut ur en stripper-cake, I don't mind.
• En tidsmaskin - tänkte resa tillbaka till jag var sju år och inte sno den där Pokémon bunten.
• Viasat Sport - CHELSEA!
• A License-To-Beat - James Bond är bra, men jag är ännu bättre.
• Gratinerade humrar för en hel livstid - mums.

(inlägg från 3 Dec)

sorg

Nu har jag sett på det sista avsnittet utav That 70's Show, och nu vill jag gråta. Ursäkta mig.

nu var det jul igen

Nu har jag inte skrivit på ett tag, så därför börjar jag få abstinens. Igår var jag inte i skolan, stor överraskning! Men när man vaknar två minuter efter att man börjat pga mobilen inte är som den ska och man dessutom är lika pigg som en mörbultad manet, då gör man som jag... Hoppar över skolan för den dagen. Har lovat mig själv att bättra mig, så hädanefter blir det så + att förkylningen bidragit lite, den vill inte försvinna! Usch, nu kommer jag med en massa gräsliga ursäkter, hatar sånt... Mesta dels är ursäkter för folk som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar, sådant tycker jag är dumt och det kommer man fan ingenstans med.
 
Idag tänkte jag beställa photoshop, så efter det kommer bloggen vara mer normal. Dvs. med lite roligare bilder och mer aktivitet. I skolan dekorerade vi klassrummet så fint som möjligt, för att vinna en jävla tårta eller något... När det kommer till kategorin julpynt och jul, då vinner nog jag priset. Jag skulle inte bli mer julig om man så stoppade upp tomtebloss i röven på mig. Nog har julen alltid legat mig varmt om hjärtat.
Nu ska jag se på That 70's Show och samtidigt plugga. Bra kombination? Det beror på hur mycket man vill ha gjort.


RSS 2.0