"thus conscience does make cowards of us all."

Hej där. Än en gång sker det oförklarliga, att jag uppdaterar. Kan ni tänka er att den värsta sortens blogg maniac (förutom den sorten som trycker upp brösten mot camen i sina videobloggar) har blivit såhär dålig på att uppdatera? Men kikar man på mina betyg, då ser man solklara resultat, till det bättre alltså.

Som en avrundning av terminen så fick vi se på två filmer under dagen utan lektioner. När man tänker efter är det ju rätt äckligt hur dålig fantasi vuxna människor som jobbar inom skola och omsorg har. För varje år är det samma sak, film. Självklart är det uppskattat inom vissa kretser och elever på min skola, från min sida är det lite halvhjärtat måste jag säga. På morgonen såg vi på Hamlet. Hur i helvete kan man välja Hamlet före Troja? tänker ni. Ja, hur i helvete tänker man då? Jag vet faktiskt inte... Uppenbarligen tycker jag bättre om rattfyllerister som hatar homosexuella (Mel Gibson) än överskattade skådespelare (Brad Pitt), inte särskilt logiskt. I varje fall trodde jag att jag skulle kunna vara tillräckligt djup för att orka med Hamlet och Mel Gibson, men nej. När varje replik är en hel jävla vers... Då önskar man bara att något skjutit William Shakespear så att ett tjugotal skolbarn i en 9:a i Småland sluppit höra detta eviga tjat, incesten och det ena med det tredje.

Baksmällan har jag konstigt nog inte sett förrens idag, men den var okej. Hade jag varit hemma hade jag nog skrattat så att jag gjort ner mig i brallan, men i dubbel-klassrummet finns bara tre utgångar varav en leder till ett grupprum, dead-end. Med andra ord så avstod jag, men den var rolig... och dessutom väldigt originell. Jag menar, hur många filmer har involverat ett giftermål med en strippa by accident? Många? Jaha... Kanske var den inte så originell, men den var väl lite som mellanmjölk, den passar både till kanelbullar och tomat inlagd sill.



Hamlet gets the axe!



sorg, forts.

Äntligen har jag lite tid över och något att blogga om. Eller... stryk det första, tid över har jag inte med tanke på att jag ska skriva klart en labbrapport, plugga på franska glosor och plugga till musik provet. Men vem bryr sig? Vem i helvete behöver utbildning ändå?

I varje fall så har jag fått dille över That 70's Show., mer nu på senaste tiden efter som jag har verbet-och-prepositionen-som-inte-får-nämnas lite av serien till datorn. Efter att nästan ha lipat efter det sista avsnittet sökte jag på That 70's Show på discshop.se. Farligt, farligt, farligt! Där hittade jag en box med alla säsonger. "Yes, jag har råd! Ingen fara på taket!" tänker jag, imbecill. Det lilla problemet är att jag inte får köpa den. Okej, jag måste ge mina föräldrar lite cred... Jag vet att jag kastar pengar runt om mig som om jag skulle gjort ifall jag hade haft en hink med grus, 50 scouter uppradade med ögonen vid öppna. Snacka om ett seriöst fall av pink-eye.
Jag vet inte riktigt vad det är med den serien som fått mig att fastna, som om Thåström skulle gå igenom ett kapitalist-nät. Men på något sätt är den så-mig(fjortis-bloggar alert!). Den är dryg, lika ihålig som Victoria
Silverstedts kranium är och helt fantastisk, som jag.
Så nu föreslår jag att ni planerar vad ni ska köpa till mig i julklapp, och utgår ifrån den här listan;
• That 70's Show, den kompletta boxen - duh!
• Idol-Eddie - han behöver inte vara inslagen. Eller kan han hoppa ut ur en stripper-cake, I don't mind.
• En tidsmaskin - tänkte resa tillbaka till jag var sju år och inte sno den där Pokémon bunten.
• Viasat Sport - CHELSEA!
• A License-To-Beat - James Bond är bra, men jag är ännu bättre.
• Gratinerade humrar för en hel livstid - mums.

(inlägg från 3 Dec)

"man overboard!"

Äntligen är det helg, och min födelsedag... Ja, den närmar sig bara mer och mer. För att slakta lite tid så ser jag på Clay Pigeons. Med tanke på att jag är vad man skulle kunna kalla galen i Joaquin Phoenix. Det är inte så att jag har starstruck-fjortis-syndromet, jag beundrar hans talang helt enkelt. Clay Pigeons må vara riktigt jävla skruvad, men fy helvete vad bra den är.

Jag kan ju påpeka att idrotten i skolan inte gick alldeles för bra, med tanke på att vi hade styrketräning. Mia och styrketräning går inte ihop, det är som jultomten och midsommar. Detta är med tanke på att jag har en kroppstyrka likt en kattunge. Ska fortsätta kika på filmen nu.

Om ni har tips på några bra filmer, så skulle jag uppskatta om ni kommenterade och berättade.



"Of course she's a woman, she's got long hair!"
"It could be a rockstar, we don't fucking know what it is. Do we?"


någon idiot som vill vara med i "bonde söker fru"?

Livet är bra jobbigt ibland. Tänka sig att jag fick G på engelska provet. Det är ta mig fan helt absurt! Jag skäms! Nu tänker ni; du får ju vara glad för att du fick G. Det tro fan att jag inte tänker vara, med tanke på att jag har kapacitet till att nå MVG. Vi kan säga såhär, engelska har alltid varit mitt ämne... Jag har inga som helst problem med det, men ibland blir vissa saker bara fel och man blir ofokuserad. Men usch... jag rodnar över blotta tanken.

Något annat jobbigt idag? Att mina pannkakor blev åt helvete, delvis för att de brände fast och att jag fick rännskita av dem. Jag har väl en känslig tarmkanal eller något, inte fan vet jag. Nej, nu ska jag se Bonde söker fru.
Jag undrar vad det är för idioter som frivilligt söker efter en bonde som luktar ladugård. När jag tänker efter skulle jag nog hellre vara med i en sådan intelligent serie som Baren, den minns ni väl? Men tänk att ha den där stickande lukten av ko, häst, gris eller vad fan man nu har för boskap, det måste ju vara oerhört äckligt? Inte för att jag har några direkta erfarenheter, men jag skulle nog kunna tänka mig...

allt dåligt är bra

En mysig tv-kväll väntar med debatter och förnedrings-dating tv, det är nästan så att man saknar Baren och Club Goa. I varje fall har jag fastnat för den här nya dokusåpan, eller vad fan det är: Mammas Pojkar. Det kan vara en av de pinsammaste serierna jag sett, om man räknar bort For Love or Money.
Jag bara antar att de flesta sett serien. Inte? Tjejer dejtar killar, med mammorna närvarande under en stor del av tiden. En morsa vill hitta en oskuld till sin son, en morsa är normal... Känns som den typen som gärna håller till i en slöjdstuga, och den tredje morsan får jag lite Madonna feeling av. Ni vet "jag vill se ut som en 20-åring fast mitt bäst-före datum gick ut någonstans innan franska revolutionen".

Killarna... Hm, vart ska vi börja? Den ena snubben är ju rätt tråkig faktiskt, jävligt slätstruken. Han känns som en sådan snubbe som har en beklaglig fru med två enformiga barn, och för att addera lite spänning till sitt oerhört tråkiga liv så tar han sin sekreterare på skrivbordet... Vanligtvis på fredagar för att han ska orka med helgen med familjen.
Den andra snubben känns ju som en discobrud, fast av det andra könet. En discobrud av det manliga könet för mig, deras största kännetecken är tribals, en begränsad karriär som bartender, solarie-bränna och Cameron Diaz frisyr från Den där Mary. Vet ni inte hur den ser ut så kan ni ju googla.
Sist men inte minst(?) den tredje killen. Han känns som Zlatan, fast en syriansk Zlatan, en utvattnad sådan. Jävlar vad alla människor är tråkiga i det programmet, varför kollar jag ens? Hur fånigt som helst.

Men fåniga program och förnedrings tv är vad vi älskar. Hur kommer det annars sig att vi kollar på Idol audditions? Eller att vi kollar på talk shows, som exempelvis Jerry Springers och Tyra Banks Show? Vi älskar att se folk göra bort sig och skämmas, det är oehört roligt. För visst är det så att skadeglädje är den enda sanna glädjen? Vi mår nog bra av att se andra skämmas, då förstår man att man inte är en sån stor idiot själv. För det finns t o m större idioter där ute.


jag vet FORTFARANDE att du kollar på kassa filmer

Skräckfilmer har alltid legat mig varmt om hjärtat. Men är jag en sådan person som sitter iskall och knappt blinkar framför en skräckrulle? Svaret är nej. Jag är livrädd, och gömmer mig bakom en kudde som om jag var en pricktavla. Ändå älskar jag att kolla på skräckisar, så tack för att halloween närmar sig. Då har jag en ursäkt till att sitta uppe till gryningen och kolla på skräckfilmer med någon jag har tvingat, och klä ut mig fånigt.

Men dessa evighetsrullar som går på tv hela tiden, som man ger 1 stjärna till på imdb och tjabbar om till sina kompisar hur oerhört äckligt dåliga dem filmerna är, och att de inte alls är läskiga.
Nåväl, jag har en bekännelse. Jag tycker faktiskt om dessa guds förglömda filmerna. Även om handlingen är totalt kass och skådespelarna inte alltid är bättre än klass 3's skolteater så sitter jag fastklistrad vid tv:n som en flaska vodka i en alkoholists karda.
För varje gång den där jävla fiskargubben med kroken dyker upp på en nanosekund så skriker jag för kung och fosterland. Visst vinner dessa filmer inga priser, men de har helt klart en plats för filmer som man kan se om och om igen. De är som en bilolycka, tragisk, hemsk och du gör inte ett skit åt det... Men kolla måste du ju göra.

Så nu vet ni detta... och jag lyssnar ibland på pojkband, fasiken vilken tragisk figur jag är.






RSS 2.0